Stäng

Centrala stadsdelarna

Inledning: Så står det till

Här hittar du sociala stadsrumsanalyser och stadsdelsbeskrivningar för de centrala stadsdelarna.

Innehåll

Grundkurs

Grafik och statistik

Socialt kapital

Så tycker boende

Social stadsrumsanalys

Fortsättningskurs

Grundkurs: Centrala stadsdelarna

Umeås hjärta och nav

Centrala stan är Umeås hjärta. Umeåbornas vardagsrum är torgen och parkerna omgärdat av ett brett utbud av butiker, restauranger och nattliv. Umeälven är livsnerven rakt genom staden. Den tillför vyer, äventyr och variationer som berikar stadsmiljöerna. Den aktiverar umeborna och den skapar välmående i centrala stan – vi äter vår take-away lunch i parkerna, vi promenerar längs strandpromenaden och hit tar vi våra besökare. Sommartid ger fiskmåsarna och gästbåtarna oss en förnimmelse av att vi är nära havet.

Stadskärnan är hela regionens mötesplats

Centrala stan är en kreativ blandning av material, gammalt och nytt, höga och låga hus. En dynamik som väcker känslor och som gör staden intressant. Efter branden 1888, då näst intill hela staden brann ned, byggdes dagens Umeå upp i ett rutnätsmönster med långa, breda huvudgator kantade av våra älskade (och av vissa hatade!) björkar. Byggnader som ligger längs shoppingstråk och gågator har butiksentréer och skyltfönster i bottenvåningen medan resterande är en blandning mellan kontor och bostäder. Blandningen av bostäder och olika typer av verksamheter gör att centrala stan är full av liv långt efter att arbetsdagen tagit slut och solen börjar skymma. Här finns även knutpunkten för busstrafiken – Vasaplan som många Umeåbor använder varje dag.

Stark utveckling

Intill centrumfyrkanten ligger grannstadsdelarna Väst på stan och Öst på stan – logiskt nog. Här finns en hel del trähus som klarade den stora branden 1888. Öst på stan är utmärkande för sina kreativa miljöer, där hittar vi konstnärligt campus med kreativa besöksmål och utbildningar i världsklass. Vidare upp efter Pilgatan finns sprudlande kollektiv och återkommande marknader. Fröet till Umeå såddes Väst på stan – i Ytterhiske by år 1632. Successivt har centrum förflyttats österut. Stadsdelens första bro över älven, Gamla bron, byggdes 1863 och knöt ihop centrala stan med Teg.

Centrala stan lockar såklart många människor – de som vill bo, besöka eller arbeta i området. Därför byggs det hela tiden nya bostäder och verksamhetslokaler. Många kvarter i centrumfyrkanten är under utveckling och trenden verkar fortsätta och även sprida sig till Väst på stan och Öst på stan. Förtätningen är också ett led i arbetet att bygga en klimatsmart stad där vi t ex inte är beroende av bilar.

Tre landmärken

Väven

Stadens gemensamma kulturhus och inomhuspiazza! Här finns en blandning mellan restauranger, affärer, café, bibliotek, kvinnohistoriskt museum, biograf och scen.

Parkerna

Broparken, Rådhusparken, Årstidernas park, Vänortsparken och Döbelns park - en stor variation med något för alla.

Rådhustorget

Rådhustorget är tillsammans med Rådhuset och Rådhusesplanaden centrum av Centrala stan och Umeåbornas naturliga mötesplats.

Karta 1: Kartillustration med exempel på funktioner i de centrala stadsdelarna.Förstora bilden

Karta 1: Kartillustration med exempel på funktioner i de centrala stadsdelarna. I stadskärnan finns stadens bredaste utbud av kultur, shopping och mycket annat.

Grafik och statistik

I denna del av staden finns en mycket stor andel arbetsplatser, en stor andel hyresrätter samtidigt som det centrala läget ger att de ägda bostäderna har höga kvadratmeterpriser. I befolkningen finns få barn och de boende har något högre inkomster än Umeå i allmänhet.

Tio utmärkande drag

  1. Här finns många unga vuxna och äldre personer - gifta, sammanboende eller ensamboende.
  2. Det finns väldigt få barn i denna stadsdel jämfört med övriga Umeå.
  3. Det finns relativt sett färre bostäder, och fler verksamhetslokaler och kontor i de centrala delarna.
  4. Det finns något fler hyresrätter än bostadsrätter i stadsdelen och andelen hyresrätter är större än i andra stadsdelar. Det finns väldigt få småhus, 4 %.
  5. I centrala stan är trångboddheten något vanligare än i andra stadsdelar.
  6. Medelinkomsten är aningen högre i Centrala stan.
  7. Den relativa barnfattigdomen är mindre förekommande jämfört med tätortens genomsnitt.
  8. Det är vanligare med hög utbildning, framförallt Öst på stan, i jämförelse med övriga Umeå.
  9. Invånarna är ungefär lika friska som genomsnittet med ohälsotal som ligger på drygt 25 dagar per person och år, dock med stora interna skillnader.
  10. Centrala stan är ett av Umeås största arbetsplatsområden (tillsammans med Universitets- och sjukhusområdet) med en stor förvärvsarbetande dagbefolkning.

Urval av indikatorer

Diagram 1: Cirkeldiagram som visar fördelningen per upplåtelseform. 60 procent av hushållen bor i hyresrätt, 32 procent i bostadsrätt, 4 procent i äganderätt och ett mindre antal har inte uppgett någon upplåtelseform.Förstora bilden

Diagram 1: Andel hushåll som i respektive upplåtelseform.

Diagram 2: Stapeldiagram som visar fördelningen av lägenhetsstorlekar bland hushållen i flerbostadshus. Cirka 15 procent av hushållen har 1 rum, cirka 33 procent har 2 rum (Umeå tätort skiljer sig med cirka 36 procent i 2 rum), cirka 35 procent har 3 rum, cirka 13 procent har 4 rum, cirka 3 procent har 5 rum och cirka 1 procent har 6 rum eller fler.Förstora bilden

Diagram 2: Figuren avser hushåll i flerbostadshus.

Diagram 3: Spindeldiagram som visar 89 procents valdeltagande i området, 67 procent unga 13-18 år som tycker att man kan lita på ganska många eller de flesta människor, 51 procent unga som känner sig trygga eller ganska trygga när de går hem ensamma på kvällen i sitt område, 61 procent av hushållen i området har bil, 38 procent har högre utbildning, 31 procent av inkomsten går till boendeutgifter i området, 17 procent är aktiva i föreningar, 3 procent uppger att de är trångbodda, 2 procent är hushåll med låga inkomster, -14 procent deltagartillfällen per deltagare och år i föreningsaktivitet.Förstora bilden

Diagram 3: Diagrammet visar livsstilsdata för boende i området.

Socialt kapital

En plats med högt socialt kapital kännetecknas av starka nätverk och hög nivå av tillit, förtroende och stöd mellan de boende. Att bo på en plats med högt socialt kapital antas vara hälsofrämjande och måttet kan ses som en indikator på hur socialt hållbart ett område är.

Forskningsresultat

Resultatet av de enkätundersökningar som gjordes 2006 och 2020 visar att det sociala kapitalet förändrats på olika sätt i stadsdelens olika delar. 2006 hade både Väst på stan och Öst på stan medelhögt socialt kapital. Väst på stan hade det 2020 ökat till högt medan det Öst på stan hade minskat till lågt. I centrala stan har det varit lågt vid båda tillfällena.

Index socialt kapital Centrala stadsdelarna

Väst på stan - 2006 Medelhögt 2020 Högt

Centrala stan - 2006 Lågt 2020 Lågt

Öst på stan - 2006 Medelhögt 2020 Lågt

Svaren på 2020 års enkät visar att 88 procent Väst på stan, 80 procent i centrala stan och 81 procent Öst på stan tycker att man på den plats där man bor är beredd att hjälpa varandra lagom mycket. På frågan om man bryr sig om varandra på den plats där man bor svarar 84 procent Väst på stan, 82 procent i centrala stan och 77 procent Öst på stan att man bryr sig om varandra lagom mycket.

Andelen som anger det är ganska vanligt eller mycket vanligt att grannar pratar med varandra när man möts är 81 procent Väst på stan, 56 procent i centrala stan och 68 procent Öst på stan. De som tycker att man förväntas vara engagerad i frågor som rör området lagom mycket är 83 procent av de svarande Väst på stan, 76 procent i centrala stan och 78 procent Öst på stan.

Väst på stan uppger 85 procent att de känner sig mycket trygga när de rör sig i sitt område på dagtid. Öst på stan gör 90 procent det och i centrala stan 75 procent. Kvällstid känner man sig generellt mindre trygg än på dagtid i alla Umeås områden. Kvällstid känner sig 47 procent mycket trygga Väst på stan. Motsvarande andelar för Öst på stan än 49 procent och för centrala stan 27 procent. Detta kan jämföras tryggheten på kvällstid för andra områden där exempelvis endast 23 procent på Ålidhöjd, 24 procent på Ålidhem och 22 procent på Östra Ersboda känner sig mycket trygga. På Gimonäs känner sig istället 62 procent mycket trygga på kvällstid och på Röbäck är det 66 procent som gör det.

I alla de tre centrala stadsdelarna är det vanligt att man deltar i offentliga sammankomster, som exempelvis konserter, föredrag eller idrottsevenemang. Väst på stan har 82 procent deltagit i en sådan sammankomst det senaste året, i centrala stan är det 81 procent och Öst på stan 88 procent.

Uppgifterna om socialt kapital i bostadsområden kommer från Umeå universitets pågående forskningsprojekt ”Socialt kapital som en resurs i planering och design av socialt hållbara och hälsofrämjande bostadsområden” (2018–2021) som genomförs i samverkan med Umeå kommuns kommission för social hållbarhet. Uppgifterna bygger på en enkätundersökning som besvarats av drygt 7000 umeåbor där syftet är att undersöka hur socialt kapital förändrats över tid genom att bland annat titta på stadsplanering samt att undersöka hur människor upplever utvecklingen av socialt kapital i sina bostadsområden och hur förändringar av det sociala kapitalet inverkar på människors hälsa och livskvalité. Viktigt är att poängtera att nivåerna i indexet är relativa, det vill säga att bostadsområdena i Umeå rankas i förhållande till varandra. Att ett område exempelvis sjunker från en nivå av socialt kapital till en annan behöver alltså inte nödvändigtvis betyda att det blivit sämre i det området utan det kan också betyda att det blivit bättre i andra områden.

Så tycker boende

Karta 2: Kartillustration över de centrala stadsdelarna som visar var invånarna i Umeå tycker det finns trivsamma och otrivsamma platser. Flest otrivsamma platser finns i centrumfyrkanten, trivsamma platser finns relativt jämt utspridda i hela området men mest vid olika platser vid strandpromenaden.Förstora bilden

Karta 2: Trivsamma och otrivsamma platser, illustrerat med gröna respektive röda punkter, i centrala Umeå samt Väst och Öst på stan.

Diagram 4: Tårtdiagram som visar att 63 procent av de 193 som märkte ut trivsamma platser bor själva i området, 16 procent bor inte i området och 21 procent har inte uppgett var de bor. Förstora bilden

Diagram 4: Figuren visar antal personer och andelar svar om trivsamma platser från personer som själva bor i området och inte.

Diagram 5: Tårtdiagram som visar att 31 procent av de 206 svaranden som märkte ut otrivsamma platser bor själva i området, 41 bor inte i området och 29 procent har inte uppgett var de bor.Förstora bilden

Diagram 5: Figuren visar antal personer och andelar svar om otrivsamma platser från personer som själva bor i området och inte.

Trivsamma och otrivsamma platser

Ett stort antal av de inkomna synpunkterna för de centrala delarna har handlat om områdets gestaltning och utemiljö. Många synpunkter rör de genomförda projekten om de offentliga rummen och många märker ut exempelvis Rådhustorget, Vasaplan som otrivsamma. Till skillnad från Umeå tätort som helhet hamnar även många kommentarer under rubriken Tillgång till service vilket speglar det område vi befinner oss i. Trots att de centrala stadsdelarna kan ses som Umeås mest urbana är det ändå relativt många som lyfter att området uppfattas som lugnt och tryggt och naturnära. Här nämns exempelvis strandpromenaden som en stor tillgång.

När det gäller kommentarer om mindre otrivsamma platser i centrala stadsdelarna så handlar de framför allt om stadslivet och trafiken. Detta gäller både för de boende i området men också för de som bor i annat område men satt en markering i centrala Umeå. När det gäller kategorin Om stadslivet nämns bland annat Rådhustorget som en del uppfattar som tomt och öde.

Diagram 6: Stapeldiagram över synpunkter om trivsamma platser där 45 synpunkter gällde gestaltning och utemiljö, 33 tillgång till service, 25 lugnt och tryggt, 25 tillgång till natur, 10 det egna hemmet och 45 synpunkter om övrigt.Förstora bilden

Diagram 6: Inkomna synpunkter fördelade över kategorier.

Diagram 7: Stapeldiagram över synpunkter på otrivsamma platser där över 50 synpunkter gällde stadslivet, 50 om trafik, 22 synpunkter om mörker och otrygghet, 19 gällde omvandling, 12 om ordningsfrågor och 20 var synpunkter om övrigt.Förstora bilden

Diagram 7: Inkomna synpunkter fördelade över kategorier.

Önskemål för framtiden

Många ser framför sig centrala staden som ett område med mindre biltrafik än i dagsläget, bland annat med lägre hastigheter och mindre ytor. En stor del av synpunkterna tar upp ytterligare förbättrade förutsättningar att cykla genom stadsdelen, bland annat genom tydligare sammankopplade cykelstråk samt standarden. Ett flertal önskemål handlar om tillgången till matvarubutiker i närområdet och ett förlängt handelsstråk från centrum i öst-västlig riktning. Ett flertal önskar se en mer omfattande småskalig service i form av kvarterskrogar och liknande i framtiden.
De många byggnationerna i centrala lägen på senare tid har inte passerat obemärkt, och många uttrycker en vilja att säkerställa befintliga parker och grönytor samt utveckla dessa med fler kvaliteter. Det efterfrågas platser att vistas och umgås på utan krav eller förväntningar att exempelvis konsumera, och många uttrycker en önskan om stärk gemenskap genom gemensamma offentliga mötesplatser framöver. Flera nämner en önskan om att möjliggöra för att bredare del av befolkningen kan efterfråga bostäder i området.

Ungas perspektiv

Material från centrum och Väst på stan.

  • Bra platser: Unga i centrala stan trivs i Rådhusparken, Utopia, Väven, Broparken och strandpromenaden. Gemensamt för dessa platser är att de är moderna och mycket folk rör sig där.
  • Dåliga platser: Unga i centrala stan trivs inte vid Rådhusesplanaden, Renmarkstorget och Vasaplan. Otrygga platser har gemensamt att de är sämre upplysta och har färre sittplatser.
  • Önskemål för framtiden: Unga i centrala stan tycker att Rådhusesplanaden är dåligt utformad och att den inte har något syfte. Där tycker unga att man ska skapa mötesplatser, där man kan umgås eller sitta och fika. Materialet kan vara ljust och av naturtyp och man ska använda sig av belysning för att skapa ett tryggt och välkomnande rum. I väst på stan vill unga ha en enkelriktad bilväg och en bättre cykelväg för att minska trafik så att barn kan gå säkert.

”Rådhusesplanaden tar en massa plats utan att göra någon egentlig nytta.”

Vad man skulle sakna

På fråga vad man skulle sakna med sin stadsdel vid en flytt inom de centrala stadsdelarna sticker kulturutbudet ut starkt tillsammans med den speciella stämningen/andan/atmosfären jämfört med svarande i andra stadsdelar. De svarande som bor i de centrala stadsdelarna uppger oftare uteplatserna/mötesplatserna i utemiljön än för andra stadsdelar. Endast två procent anger tryggheten vilket är lägsta andelen jämfört med andra stadsdelar. Service, lugnet, det egna hemmet och föreningar/grupper i området ligger på en nivå likt andra stadsdelar.

Vad boende skulle sakna mest med sin stadsdel vid en flytt

62 procent (15 procent) - Det egna hemmet

10 procent (3 procent) - Kulturutbudet (till exempel bibliotek, folkets hus osv.)

9 procent (9 procent) - Servicen i närheten (till exempel butiker)

8 procent (8 procent) - Den speciella stämningen, andan, atmosfären som finns här

5 procent (6 procent) - Uteplatserna, mötesplatser i utemiljön

2 procent (16 procent) - Naturen

2 procent (15 procent) - Lugnet

2 procent (13 procent) - Tryggheten

2 procent (2 procent) - Föreningar och grupper i området

0 procent (7 procent) - Grannarna

0 procent (4 procent) - Annat

Siffra i parantes avser hela Umeå kommun.

Social stadsrumsanalys för de centrala stadsdelarna

Illustration 1: Rumslig analys av de centrala stadsdelarna. Illustrerar bland annat mötesplatser, barriärer, stråk och samband.Förstora bilden

Illustration 1: Rumslig analys av de centrala stadsdelarna inklusive Öst på stan.

I sammanfattning – idéer för utveckling av social hållbarhet

Stadsdelen som representerar bilden av Umeå! Här finns tätheten och urbaniteten, rutnätsstaden och det klassiska stadslandskapet. Här blir det särskilt viktigt att få till de goda tilläggen vid utveckling. Här finns blandning och puls men också ett lugn. Rörelser och aktiviteter sker framförallt i öst- västlig riktning, mindre i nord- sydliga väderstreck. Gemensamt för stadsdelens tre delar, stadskärnan samt Öst- och Väst, är att ramarna sätts av älven och Blå vägen/järnvägen samt att det finns en tydlig avgränsning mot övriga stadsdelar. I mötet med andra stadsdelar märks annan typ av stadsbebyggelse. Variation märks både gällande skala och höjder men även gällande gaturummen.

  • Potentialer finns att utveckla fler stanna-anledningar kopplat till utvecklingen vid Östra station och de stora flödena Öst på stan och längs älven.
  • Möjligheter till nya platsbildningar både Väst och Öst på stan kan eftersträvas likt det kluster som finns kring Pilgatan Öst på stan.
  • Värdefullt vore att undersöka möjligheter att skapa tydligare stadsliv och stadskvaliteter mellan centrum och Östra station.
  • Kopplingar och stråk kan vitaliseras och stärkas för ökade flöden av människor mellan olika delar av centrala Umeå. Större vägar som Västra Esplanaden och Järnvägsallén/Vännäsvägen utgör i dagsläget barriärer och har potential att överbryggas med fler kopplingar tvärs över vägarna.
  • Fortsatt utveckling av älvrummet skulle bidra och befästa älvrummet som Umeås stadspark.
  • Potentialer finns när det gäller vinterlandskapet.
  • Utveckling av stråket med Vänortsparken till Döbelns park skulle bidra till stärkning av det gröna offentliga rummet och ökade parkkvaliteter.
  • Backenlandskapet vid älven skulle stärkas med utveckling av fler kopplingar från Väst på stan till älvsmiljöerna.

Nätverket av offentliga rum och platsers funktioner

Orienterbarheten i nätverket av offentliga rum i stadsdelen skiljer sig. I vissa områden är det enklare att orientera sig, på andra platser svårare. För Öst på stan liknar gatorna varandra i bredd och typ och man kan behöva kika runt hörnet för att förstå var man befinner sig. Våra parkrum och tillgängligheten till dessa är spridda. Vi har centrum med Rådhusparken, Vänortsparken och Döbelns park och sedan studsar det till en annan plats som Herrgärdan. Nätverket blir inte helt tydligt avläsbart. Väst på stan blir det särskilt sublimt med kyrkogården och Döbelns plan. Här är ytorna är inte särskilt stora.

Som stad saknar Umeå den stora stadsparken som blir en struktur i stadslandskapet. Därför blir det viktigt att ha fokus på älvsrummet. Också platser utmed Tvärån och längs bäckstråk har potential för utveckling. Andra parker som Elin Wägners park är små men erbjuder något som inte de stora har. Öst på stan saknas parker om man inte räknar parken vid Minerva och vid Tingsrätten som är viktiga, gör stor nytta och nyttjas flitigt. För Väst på stan finns vid sidan om Broparken också Hovrätten.

Outnyttjad potential finns gällande Döbelns park. I Vänortsparken, som också utgör ett kommunikationsstråk till Kyrkbron, finns en skålad form som kan ägnas omsorg. Tydliga entréer finns från Kyrkbacken, Vänortsparken om än något uppskuret. Stor potential finns för älvrummet Öst på stan med pågående utveckling kring Östra station. Här finns flöden men få stanna-anledningar vilket gör att det är möjligt att lyfta värden i dessa lägen. Från Väst på stan finns färre entréer till älvsstråket jämfört med Öst på stan. Där finns också fler små entréer.

När det gäller vinterlandskapet “krymper” det offentliga rummet i centrala Umeå. Vintertid blir det mindre tillgängligt, även om stigar plogas. Som jämförelse ”växer” Nydala vintertid likaså Luleå med sina isvägar. Här finns en potential som kan övervägas även om en utmaning är att älven inte alltid ger oss större utrymme vintertid.

I denna stadsdel är varje hörn en potential mötesplats, möten sker spontant i strukturen. Skalan ger en intimitet som just möjliggör att man tillfälligtvis kan möta folk i olika riktningar. Detta är en styrka för just Umeå och vi rör oss längs Kungsgatan, Ö Norrlandsgatan, Storgatan och Nygatan. Konstnärligt Campus vid älven utgör en mötesplats Öst på stan och Väst på stan finns Hedlundadungen som mötesplats även om den ligger som en ö med tillräcklig storlek. Där Dragongatan tar slut möter man Hedlundaparken. Torgbildningar saknas både Öst och Väst på stan. Ett torg fanns dock förr på platsen där Länsstyrelsen idag är belägen. Besöksanledningar finns det gott om, särskilt i stadskärnan. Mindre servicepunkterna finns både öst och väst på stan. Även om dessa stärkts av pågående utveckling finns potential för vidareutveckling.

Mötesplatser är som tidigare nämnts Hedlundadungen, Konstnärligt Campus, Dragonskolan, Östermalmsskolan, stadens två resecentrum, Stadshuset, Minervaskolan, Broparken, Böleholmarna och exempelvis nöjesklustret Öst på stan med båten, restauranger osv. Otrygga platser handlar om gångtunnlar exempelvis Vänortstunneln, strandpromenaden mörka tider, under broarna över älven samt renodlade arbetsplatsområden som vid Polisen, Dragonskolans baksida trots att den har funktionen som vital passage. Generellt större solitära byggnader som gamla stallarna.

Flöden och barriärer – fysiska och sociala

Rutnätsystemet erbjuder överlag en flexibilitet och erbjuder många gator att använda. Det är väl anordnat och blir intuitivt. Man hittar lätt på grund av stadsstrukturen och hamnar inte i återvändsgränder eller exempelvis en motortrafikled som är svår att passera. Det är nästan omöjligt att gå vilse. Det finmaskiga med den likartade strukturen ger korta avstånd. Det är också tydligt vad som är offentligt och privat. Stor skillnad märks i denna stadsdel jämfört med villaförorter eller t.ex. Mariehem som stadsdel.

Längs Storgatan har vi mycket bil och olika gator i stadsdelen har olika trafikantslag. Stråken har så att säga olika programmering. Kungsgatan utgör ett gång- och cykelstråk där samma gata byter funktion på olika sträckningar. Rutnätsstrukturen ger stor flexibilitet hur man rör sig i staden. Den är å ena sidan bra för framkomlighet för gång och cykel men annars styrs biltrafik till vissa stråk. Den väl fungerande rutnätsstrukturen ger perspektiv för den pågående förtätningen där rutnätet just ger flexibilitet och flera vägval. Oskyddade trafikanter, vill färdas den genaste vägen men där det blir för stora biltrafikflöden ges en osäkerhet för oskyddade.

För gatustrukturen Öst på stan finns potential att förfina. För 50 år sedan såg allt lika ut medan vi med tiden utvecklat olika utrymmen. I stadskärnan är måtten, långgatorna, esplanaderna tydliga men man behöver hålla koll på bussar, cyklar och gående. Utformning är avgörande och även om önskan vore att gaturummet var självförklarande, är frågan komplex. Balans krävs för att underlätta samspelet med alla trafikslag.

När det gäller den regionala entrén vid Umeå Östra finns det österifrån nivåskillnader mellan buss och tåg där man behöver korsa genom en byggnad vilket gör det svårare att orientera sig. Det är inte självklart hur man hittar in till centrala stan. Man möts av en rondell där det är otydligt var man kan cykla och gå och det är svårt att avläsa att man är på väg mot centrum. Det är däremot lättare att färdas från stan till platsen. Storgatan upplevs otydlig och möter korsningen Skolgatan/ östra Strandgatan. Potential finns att omskapa kopplingen vid Nygatan/Östermalm under järnvägen och vid kvarteret Duvan som idag är mer sublim där det i dag ”smyger lite på diagonalen” och finns potential att utveckla entrén så det rumsligt blir mer tydligt.

Skalorna blir viktiga i detta regionala centrum. Man angör på annat sätt och det blir viktigt att platserna centrum och Umeå Östra har bra orienterbarhet mellan varandra. Barriärer i stadsdelen är Blå vägen, älven, topografin mot järnvägen, de äldre Öbackaområdena samt exempelvis väg 503 genom stan. Också Dragonskolan, som sträcker sig över flera kvarter Väst på stan utgör en barriär liksom Dragonfälten med brandstationen, gamla godsbangården och det instängslade polisområdet. Det finns däremot inte märkbara sociala barriärer i stadsdelen.

Kulturell närvaro

I centrala staden samlas flera av de mer betydande kulturella institutionerna. Den senaste i raden utgörs av kulturhuset Väven med det nya stadsbiblioteket som invigdes i samband med det pågående europeiska kulturhuvudstadsåret 2014, och som nu utgör ett kulturellt nav tillsammans med Norrlandsoperan och Folkets hus med Gitarrmuseet. Rådhustorget är den centrala platsen för offentligt liv i Umeå. I samband med torgets senaste omgestaltning invigdes 2019 det nationellt mycket uppmärksammade Metoomonumentet Listen av konstnären Camilla Akraka. Det markerar kommunens ställningstagande mot sexuella trakasserier och är en manifestation tillägnad dem som tillsammans bröt tystnaden. På torget står sedan ett antal år konstnären Sean Henrys skulptur Standing Man likt en stadens väktare och på fasaden till MVG gallerian framträder ”allkonstnären” Stig Lindbergs fris Tillvarons Former från 1962. Stig Lindberg finns även representerad på Renmarkstorget med Fontänskulptur.

Stadsutvecklingsprojektet ”Staden mellan broarna” har etablerat ett kulturstråk längs med älvens sträckning. I Hamnmagasinet har den nyinrättade Kulturskolan sina lokaler med närhet till aktivitetsytor för skate och parkour. Omgestaltade stadsparker på ömse sidor av Väven erbjuder gröna oaser. Den mest publika delen av Konstnärligt campus utgörs av Bildmuseet som är en av Sveriges främsta konsthallar för internationell samtidskonst och som upplåter en plats för stimulerande möten och samtal om konst, samhälle och existens. Här finns även högprofilerade högskoleutbildningar för arkitektur, design och fri konst.

Ett av syftena med ”Staden mellan broarna” är att vända ”stadens ansikte” åter mot älven som den ursprungligen var orienterad. Under den epok då järnvägen utgjorde stadens självklara entré berikades Järnvägstorget genom ett fint initiativ av HSB, med en nio meter hög glasskulptur benämnd Grön Eld av konstnären Vicke Lindstrand som vid tiden för uppförandet ansågs vara världens största glasskulptur. Den reser sig nio meter över sin sockel, består av tretusen glasskivor och väger fyrtiofem ton.

Det senast tillskottet i floran av monumentalskulptur öster om Kyrkbron utgörs av Julia av konstnären Jaume Plensa, en sju meter hög skulptur i gjutjärn som bär en ung flickas anletsdrag. Bortom konstnärligt campus binds stråket samman av konstnärliga installationer som den stora klädnypan Skin 4 av Mehmet Ali Üysal och Heart of Trees eller Trädkramarna i folkmun, även de av spanjoren Jaume Plensa, för att på så vis skapa fortsatt intresse för att röra sig längs strandpromenaden i riktning mot stationsbyggnaden Umeå Östra med sina uppskattade konstnärliga gestaltningar Ramble and Roam och Monument utan hem utförda av Astrid Sylwan och Knutte Wester.

Längs med Kungsgatans sträckning har kulturella noder etablerats. I den östra stadsdelens kvartersbebyggelse märks klustret som innefattar Bokcafé Pilgatan och det konstnärsdrivna galleriet Verkligheten, som vid sidan av sin reguljära verksamhet i fruktbart samarbete med aktörerna vid konstnärligt campus arrangerar återkommande marknader med stort antal besökare. I Kungsgatans västra riktning har nyetablerade OSs, tidigare Lilla galleriet sina lokaler.

Pågående transformation

Områden kring Östra station är under transformation med och stärker universitets och sjukhusområdet som Umeås andra stadskärna. Här planeras en livsmedelsbutik vilket är positivt inte minst för Öst på stan. Transformation pågår i både stor och liten skala. Exempelvis utvecklas kvarteret Älgoxen, tillskott sker på Öbacka och vid Kvarnvägen. Många tillägg har gjorts som bidragit kompletterande och som stärkt servicen lokalt. Utvecklingen har även bidragit till att öka tillgängligheten. Till exempel på Hedlunda där Östra Prinsgatan kunde öppnas i sin fulla längd i samband med en exploatering.

Öst på stan pågår genomförande av omvandlingsområden såsom Östermalmsområdet. I övrigt torde stadsdelens läge mellan stadens två stadskärnor intuitivt kunna motivera en större transformation men potentialen bedöms dock som förhållandevis klen. Kvarteret Vipan ger ett visst tillskott och Öbacka strand ett större. Också kvarteret Uttern är på gång och överlag bubblar det på. Hinder är också att den sociala infrastrukturen i form av skola, förskola som planerar för ett underskott. Det kommer bli viktigt att möta dessa utmaningar genom att integrera social infrastruktur såsom LSS-boende etc. inom annan bebyggelse.

Fortsättningskurs: Centrala stadsdelarna

Klicka i rutorna nedan för att läsa och lära dig mer om de centrala stadsdelarna. Centrala stan är indelad i tre delar, Centrum, Väst på stan och Öst på stan.

Centrala stan

Stadens ansikte var länge vänt mot söder med anledning av älven som resurs för såväl handel, industri och transport. Efter branden gjordes en insats för att göra fasaden mot älven mer representativ; Strandgatan anlades och byggnadernas huvudfasader placerades mot söder. Staden kom senare att alltmer vändas mot norr, då vattenvägen kom att konkurrera med den nyanlagda järnvägen som kom till staden 1896. I Rådhusesplanadens fond placerades, mycket medvetet, det representativa stationshuset. Från centrum kan man, i parkerna och gatornas förlängningar, få utblickar ned mot älven och kajområdet vilket är att betrakta som ett viktigt kvarvarande karaktärsdrag för den tidigare sjöfartsstaden. I slutet av decenniet färdigställdes järnvägstorget, i anslutning till stationsbyggnaden, med sina strålgator med inspiration från kontinenten.

Under 1920-talet måste Umeå hamn flyttas. Även denna gång är landhöjningen orsaken, då avståndet till havet ökar och det blir allt svårare för större fartyg att angöra hamnen på grund av uppgrundning. Uthamnen i Holmsund anläggs i dess ställe. Under 1900-talet växer Umeå markant och avståndet till grannsamhällen minskar; Tegsbron invigs 1949. Under 50- och början på 60-talet pågår ett arbete med att etablera en högskola i staden och 1965 invigs Umeå universitet. Samma år slås staden och landskommunen samman och året därpå passerar befolkningen 50 000

Den rutnätsplan som dagens Umeå är uppbyggt efter är påtaglig och karaktäriseras bland annat genom de långa breda huvudgatorna i öst-västlig riktning. Rutnätet skapar genomsiktlighet, både i öst-västlig och nord sydlig riktning och underlättar för såväl orientering som upplevelsen av stadsdelen. Utmed långgatorna kan man se genom hela staden. Återkommande inslag är alléer och breda esplanader som utgör avskiljande element, där både Västra esplanaden och Rådhusesplanaden utgör särskilt urskiljbara sådana. Rådhusesplanaden binder samman två av de mest tongivande, platsbildningarna i området, Järnvägstorget och Rådhustorget, och utgör ett betydande handelsstråk. I anslutning till esplanaden ligger kollektivtrafiknoden Vasaplan. Från Rådhustorget löper Kungsgatan i öst-västlig riktning och kopplar ihop det större torget med Renmarkstorget och i förlängningen de östra och västra skapar en dynamik i stadsbilden som växlar mellan liten och stor skala (den senare främst längs esplanaderna och älven). Centrumfyrkanten präglas följaktligen av en högre täthet än resten av staden. Här finns i princip enbart medelhög till hög bebyggelse i sluten struktur, vilket skapar ett stort antal innergårdar av blandad användning. Såväl exploateringstal som täckningsgrad är höga, vilket innebär att fler personer ska samsas på de gröna, öppna ytor som finns.

Här går givetvis de planterade alléerna som gett staden dess namn Björkarnas stad att finna. Centrums struktur och karaktäristiska bebyggelse innebär att stadsdelen idag präglas av en täthet och därmed mindre rymlighet på friytorna i förhållande till övriga stadsdelar. Här är det istället av särskild hög vikt att de gröna ytor som finns innehar höga kvaliteter, vilket de många parkerna är exempel på. Rådhusesplanaden löper likt en långsträckt parkremsa från järnvägen i riktning mot rådhuset och älven, där den pampiga Rådhusparken tar vid. Här stannar Umeborna gärna till i en grön oas i stadskärnan, omgiven av representativa fasader, ända sedan den anlades 1897.

Där älven och Rådhusparken möts övergår den till det sentida tillskottet Årstidernas park. När Strandgatan gavs en mer avskalad och stadsmässig utformning, samt en av Kyrkbrons tillfarter revs, skapades plats för en större sammanhängande parkyta som knyter samman Rådhusparken med kyrkbacken och Vänortsparken. Parken är till för alla som söker en andningspaus, en grönskande oas på Umeälvens strand och en tillåtande plats; i dess mitt finner man Frizon, som manifesterar en jämställd mötesplats utan förväntningar i det offentliga rummet.

En stor del av stadsdelen präglas av verksamheter och deras anspråk; centrumfyrkanten är det pulserande hjärtat i stadens kommersiella liv. Koncentrerade i gallerior och kring de främsta handelsstråken Kungsgatan och Storgatan, samt utspridda kring kvarteren, finns här en mångfald av butiker, caféer och restauranger av skilda storlekar som erbjuder något för alla. Denna blandning, av såväl bostäder som olika typer av verksamheter, gör att Umeås centrum fortfarande verkar levande långt efter att arbetsdagen tagit slut och solen börjar skymma.

I stadens centrum finns det gott om platser att mötas på – här återfinns i själva verket stadens högsta täthet av offentliga målpunkter där såväl Väven, torgen, parkerna och kajen och vad som kallas staden mellan broarna är självklara exempel och inspel i många umebors vardag. Vid Järnvägstorget, där såväl regional busstrafik som tågtrafiken angör staden, utgör tillsam-mans med Vasaplan betydande inslag i det rörelsemönster som centrums struktur genererar. De båda noderna utgör platser med en mångfacetterad funktionalitet, som såväl bytesplats mellan kollektivtrafiklinjer till och från jobb, skola och aktiviteter, som en given mötesplats. Na-vet är ett nytillkommet tillskott som servar såväl centrum som resten av stan. Sedan kulturhuvudstadsåret 2014 har Väven inneburit en betydande kraftsamling med kultur centralt mellan Storgatan och älven. Annars är utbudet stort vad gäller bio, teater- och samlingslokaler med Folkets hus vid Vasaplan samt Norrlandsoperan vid Vasagatan.

Gång- och cykelvägar tangerar och passerar centrum, samt anknyter till angränsande stadsde-lar inom ramarna för rutnätsplanen, d.v.s. i både nord-sydlig och öst-västlig riktning. Särskilt betonade stråk hittas längs med Nygatan, Kungsgatan, Strandpromenaden och Östra Kyrkogatan. Sammantaget uppvisar de centrala stadsdelarna en jämförelsevis hög andel resor med hållbara transportsätt, av de resor som understiger fem kilometer.

Väst på stan

Stadens första bro över älven, Gamla bron, byggs år 1863 och därmed får Umeå en anslutning till Kustlandsvägen vilket gav upphov till ett handelscentrum. Storgatan får en förnäm prägel och en representativ fasad vänd mot älven. Stadsplanen utvidgas år 1864, för att även gälla om-rådet väster om staden, från det som idag är Rådhusesplanaden till Brogatan. Detta utgör ett tidigt exempel på ett differentierat gatunät med större långgator, mindre tvärgator och ’ekonomigator’. De senare genomskar kvarteren och syftade bland annat till att öka brandsäkerheten. Brandskyddet var åter aktuellt 1879, varför det utvecklas genom komplettering med de breda trädplanterade Östra och Västra esplanaderna. Nio år senare var den omfattande stadsbranden ett faktum och stora delar av den ursprungliga staden brinner ner till grunden. Insatserna för att öka brandsäkerheten visade sig väl genomtänkta – både de östra och västra områdena om den centrala staden klarade sig från branden. Tack vare stadsdelens brandskydd går idag en betydande andel av Umeås äldsta och bäst bevarade byggnader att finna Öst- och Väst på stan. Året därpå planeras det nedbrunna området på nytt med en gatustruktur som liknar den nuvarande. De för Umeå karakteristiska trähusen är låga och byggda i en eller två våningar medan offentliga byggnader och pampigare bostadshus vanligtvis är stenhus byggda i tre våningar, vilket är resultatet av tidens byggnadsordning kan fortfarande återfinnas i olika kvarter.

Broparken anlades som stadens första park 1897 och antar en central roll i den västra stadsde-len i och med dess anknytning till handel, utbildning, sjöfart och landstransporter. Nästa år, 1898, utvidgas stadsområdet att gälla ännu en bit längre västerut. Regementsbyggnaderna inom Norrlands dragonregemente anläggs 1911 och är de första av sitt slag i staden och är därför av särskild vikt för den framtida regementsstadens utveckling. K4 med tillhörande byggnader är nogsamt inpassade efter den gällande rutnätsplanen och etablerade en tradition offentliga byggnader och verksamheter Väst på stan.


Ett skifte i stadsbilden sker för Umeå i allmänhet och västra stadsdelen i synnerhet år 1922, då en ny stadsplan antas. Denna nya epok speglar ett påtagligt avståndstagande från den strikta rutnätsplanen då den istället förespråkar oregelbundna, pittoreska gatumönster som anpassar sig efter befintliga förhållanden. Successivt kom den ursprungliga byabebyggelsen att övergå mot etableringar av större flerfamiljshus, men trots detta har ursprunglig byabebyggelse bevarats på spridda håll i närliggande kvarter

Stadsdelen präglas av en etablerad småskalig rutnätsstruktur med bredare huvudgator i öst-västlig riktning som försärker siktlinjerna, men även inslag som avviker från regelbundenheten. Dessa avvikelser i strukturen förmedlar alla sina egna berättelser om hur Väst på stan kommit att förändras över tid. Två vitt skilda skalor dominerar stadsbilden, från de intima två- och trevåningshus som anknyter till den mer småskaliga äldre bebyggelsen till de större institutionskvarteren i områdets norra delar. I huvudsak präglas stadsdelen av en medelhög sluten bebyggelse i dess centrala delar varför befolkningstätheten i Kungsgatans närhet tillhör en av de högsta i staden. Bebyggelse i områden längre från centrum tenderar däremot att öppna upp sig och vissa inslag av tät småhusbebyggelse skapar en upplevd kontrast. Punkthus längs Kvarnvägen och Ridvägen utgör undantag i och med avvikande struktur och högre byggnadshöjder.

Väst på stan samsas bevarad byabebyggelse och byggnationer från före stadsbranden med 40- och 50-tals lamellhus, varvat med egnahem och både större och mindre flerbostadshus i varierad ålder. Sammantaget skildrar respektive bebyggelsetyp lösningar typiska för dåvarande förutsättningar. Stadsdelens årsringar är därför tydliga och utgör ett särskilt utmärkande drag i stadsbilden.

Här finns alltid en närhet till parker, tack vare ett band av mindre och större sådana som löper genom stadsdelen. De mer ordnade parkerna och grönstrukturerna bör dock inte ta fokus ifrån de många lummiga gårdarnas grönska, som fortsätter att vara ett viktigt inslag i helheten. Trädrader bidrar till en grön upplevelse längs Storgatan, Skolgatan, Dragongatan. Överlag är det ont om lekmöjligheter i de centrala delarna. Väst på stan ligger Hedlundadungen som är en tallskogspark som erbjuder en mångfald av aktiviteter, inte minst för de barnfamiljer som valt att bosätta sig centralt.

I kontrast till det tillrättalagda utgör Tväråns dalgång, stadsdelens västra avgränsning, en tä-tortsnära grön korridor som erbjuder boende och besökare möjligheter till rekreation i en mer frodig och vildvuxen miljö med höga ekologiska värden. Väst på stan präglas även av tillgången till Umeälven, som löper parallellt med stadsdelen. Topografiskt påverkar älvsfåran området genom en sänkning av landskapet närmare vattenlinjen. Bebyggelsens relation till älven förstärks genom Västra strandpromenaden uppströms, som tillgängliggör strandlinjen och erbjuder vackra vyer över såväl älvens södra strand som Umeås älvsnära siluett, samtidigt som den är sammanknuten med ovanliggande bostadsområden. Slänterna som är vända mot vattnet skapar attraktiva lägen för såväl boende som besökare, något som tas tillvara bland annat genom Broparken. Såväl Strandpromenaden som Tväråstråket är viktiga kvaliteter. Både stråken i sig och kopplingarna till dessa bör värnas och utvecklas.

Väst på stan utmärkes av dess urbana kvaliteter, framförallt i närheten till Kungsgatan, inte minst tack vare de mindre butikerna som ger ett levande intryck. En bredd av verksamheter, av såväl samhällsmässig som kommersiell karaktär, finns i stadsdelen och bidrar till att skapa uppfattningen av en myllrande stadsdel. Till de offentliga verksamheter som är etablerade Väst på stan hör bland andra Brandförsvaret och Polismyndigheten, vilka ligger inpå varandra i stadsdelens norra delar. Vidare finns Drago-nens vårdcentral, äldrecenter, gymnasieskolan Dragonskolan, förskoleverksamhet, kommunen i Stadshuset på gamla K4 och Hovrätten närmare Broparken. Utöver dessa är ytterligare ett antal aktörer relaterade till samhällsservice lokaliserade inom Väst på stan; kyrklig verksamhet och organisationer inom ett flertal kategorier. Den kommersiella servicen utmärkes, i likhet med samhällsservicen, av sin bredd. Boende inom stadsdelen har tillgång till matbutik, hörnkiosk, djurbutik och optiker. Vidare erbjuds tjänster relaterade till körskola, frisör, gym och fysioterapeut och annan värkrelaterad verksamhet.

Storgatan och Skolgatan anknyter till de centrala delarna för bilister, medan Nygatan, Kungsga-tans handels- och verksamhetsstråk samt Strandpromenaden alla ansluter Väst på stan till cent-rum för fotgängare och cyklister över gamla E4 – som i övrigt har en viss barriäreffekt. Väst på stan tangerar gränsen till stadskärnan, men för boende på Hedlunda i stadsdelens östra del är avståndet till centrum drygt 1,5 kilometer. Sett till kollektivtrafikförsörjning ger 1:ans busslinje utmed Skolgatan en övervägande majoritet av invånarna tillgång till stomlinjenätet inom 500 meter från hemmet. Som en del av kategoriseringen Centrala stan sker en hög andel av resor kortare än fem kilometer med andra transportsätt än bil.

Mötesplatser och rörelsemönster är oundvikligen relaterade – möten sker där människor har möjlighet att röra sig och stanna upp. Umeås gång- och cykelvägar är indelat i ett huvudvägnät med särskilt hög standard för att skapa konkurrenskraftig gång- och cykeltrafik. Ett flertal av dessa huvud GC-vägar korsar stadsdelen och skapar möjligheter för naturliga mötesplatser. Ett sådant exempel är korsningen Kungsgatan–Brogatan där cyklarna möter handelsstråket. Stads-delen erbjuder många möjligheter för människor att mötas under varierade former. Bland de mest framträdande offentliga mötesplatserna ingår Broparken, med dess läge nära älven och centrum. Den böljande gröna ytan erbjuder sittplatser med god vy i en annars urban miljö, samt en genomströmning av människor som stärker intrycket av ett centralt och uppskattat inslag i stadsmiljön. Denna genomströmning av människor bidrar även till en känsla av trygghet även under senare tider på dygnet. I anslutning till Broparken ligger både parkour- och skateparken. Dessa utgör populära inslag som ökar känslan av liv och mångfald i parken, och bidrar till att locka en bredare demografi till platsen – här finns något för alla.

Väst på stan är en stor stadsdel, och i andra sidan ligger Hedlundadungen. Denna plats bör ses i ljuset av det annars till antalet få lekplatser i de centrala stadsdelarna, då den utgör den största och mest välutrustade. Detta gör Hedlundaparken till en självklar mötesplats för barnfamiljer som väljer att bosätta sig centralt – en på senare tid växande skara. Området kring Hedlunda-parken och Nolia är inte minst det område med högst täthet av mötesplatser utanför skola och jobb.

Öst på stan

Genom stadsdelen gick Kustlandsvägen, där östra delen av Storgatan går idag, vilken utgjorde stadens representativa infart för de som kom norrifrån. 1864 utökades stadsplanen för att även gälla området österut mot Häradshövdingegatan och i samband med detta fick Storgatan ut-formning för att tydliggöra dess roll som huvudgata. I staden fanns mycket rum och här kunde således villor byggas i centrala lägen. De som lokaliserades i anslutning till paradgatan Storga-tan fick en finare prägel och karaktäriserades av trädgårdstomter och den gleshet som hör till. Umeå stad fick sin första offentliga tillrättalagda park år 1865 när landshövdingen upplät en del av residenstomten, den del som låg mellan residenset och kyrkan, till allmän promenadplats. Stadsdelens parker är betydande inslag som finns kvar av 1864 års stadsplan.

Redan under denna tid formulerade byggnadsordningen att planteringen av björkar var en prioritet, något som dock började på allvar mot slutet av århundradet. Östra esplanaden anlades 1879, nio år före stadsbranden. När branden rasade hejdade till slut esplanaden dess framfart och kom således att rädda den kvarvarande bebyggelsen Öst på stan vilket idag kan urskiljas i såväl respektive kvarters bebyggelseålder som inslag likt fängelset från tiden före branden. I området finns det från tiden efter branden bevarade trähus i två våningar, en typisk bebyggelse för både Umeå och tiden.

Industrin i staden utvecklades efter 1888, när återuppbyggnaden av Umeå tog fart. Bibanan mellan Umeå och Vännäs kom till i slutet av decenniet. Öst på stans i övrigt prydliga rutnäts-struktur bryts av en bit österut av en kurvig gata; här svängde järnvägens stickspår ner mot den gamla hamnen vid älven. Öst på stan blev Jakobsson & Erikssons snickerirelaterade verksamhet tongivande på en industritomt, där Konstnärligt campus ligger idag, som senare kom att användas av det Scharinska träsliperiet. Närheten till älven utnyttjades i och med att timret som användes för att tillverka pappersmassa flottades. Trä- och byggnationsindustrin fick även annan påverkan på stadsbilden; som en stor arbetsplats kom under början av 1900-talet bland annat arbetarbostäder och kontorsbyggnader att uppföras här som följd. Så småningom kunde befolkningsunderlaget bära ett mindre butikscentrum i korningen Storgatan-Häradshövdingegatan samt efter Kungsgatan. Sentida tillägg till bebyggelsen inkluderar inte minst Östermalm och Öbacka som började byggas ut under 80-talet, med Öbacka strand som bidrag under 2000- och 2010-talet.

Stadsdelen gatunät är inpassat i en prydlig rutnätsplan, där bland annat Storgatan och Östra esplanaden utgör tydliga inslag, bland annat med anledning av bredd och björkplanteringar. Bebyggelsen är till största del sluten, men av varierande höjdskala, både låg och mellanhög bebyggelse med en mångfald av arkitektoniskt grepp finns här. I de kvarter Öst på stan som fortfarande rymmer äldre bevarad bebyggelse ligger villor med träpanel, i övrigt lamellhus i tegel. Östermalm och Öbacka utgör dock avvikande inslag med sin höga, bitvis öppna och bitvis slutna, tegelbebyggelse. Detta bidrag till stadsdelen avviker även vad gäller gatustrukturen, då den frångår rutnätsplanen och tillämpar säck- och återvändsgator med parkeringshus utanför bostadsområdet mot järnvägen för att undvika trafik inom området.

De gröna gårdarna, de uppvuxna träden och de omgivande gröna stråken gör att Öst på stan upplevs grönt. Närmare stan ökar bebyggelsen och det gröna på gårdarna minskar. Gatorna kantas av fullvuxna björkar och här finns ett antal parker av varierande storlek och karaktär, bl. a. Rosendalsparken, Herrgärdan och Döbelns park. De mindre parkerna Herrgärdan och Rosendalsparken, varav den senare under ombyggnad, erbjuder öppna ytor med möjlighet till lek och aktivitet, men möjliggör även ökad genhet för passerande.

Stadsdelen är i stor utsträckning mycket flack, med sluttningar mot älvslandskapet. Här löper strandpromenaden parallellt jämte Öst på stan och Öbacka till Strömpilen, vilken möjliggör så-väl gång- och cykeltrafik som älvsnära rekreation – inte minst tack vare Öbackaparken. I östra delen av området minskar kontakten med älven och de tvärgående gator som kopplar stadsde-len till en av stadens kanske största och viktigaste gröna resurs – älvslandskapet – är få. Samtliga skogskvaliteter saknas, varför tillgängligheten till skogsområden och promenadstråk är viktig.

Verksamheterna som finns Öst på stan förefaller vara rätt utspridda, men fyra stråk kan identi-fieras ha extra tyngd. Östra strandgatan präglas av konstnärligt campus närvaro; här finns arki-tekt-, design- och konsthögskolans lokaler, Sliperiet och Bildmuseet granne med ett antal företagslokaler och IKSU. Längs Kungsgatans förlängning från centrum återfinns ett flertal restauranger och mindre butiker med sällanköpsvaror. Pilgatan, som tangerar de föregående, rymmer såväl bokkafé som hotell. Slutligen Storgatan som längs stora delar av dess sträckning er-bjuder en mångfald av privata och offentliga verksamheter (som exempelvis Trafikverket, Länsstyrelsen och Skatteverket).

Platser där möten sker som sticker ut är bland andra Sliperiets innovationscentrum som en kreativ arbets- och mötesplats, samt konstnärligt campus i allmänhet, evenemang i Döbelns park och inte minst Umeå Östra som station för tågtrafik. Just Östra stationen betonar stadsdelens roll som brygga mellan Universitets- och sjukhusområdet och centrum, samt skapar förutsättningar för en ut-vecklad stadsdelsservice. Särskilda stråk som influerar rörelsemönster är bland annat Kungsgatan som ansluter till gång- och cykelbron Svingen, samt Nygatan i egenskap av ombyggd gång- och cykelväg med särskilt fokus på oskyddade trafikanter med intentionen att främja dessa transportsätt. Områdets bus-sanslutningar består utav linje 1, 2, 5, 8, 72 och 75, vilket gör att man från området smidigt kan ta sig till flera destinationer i staden. Området har en av Umeå stads högsta andelar hållbara transportsätt för resor som är kortare än 5 kilometer.

Överlag finns varierad samhällsservice att tillgå för invånarna; förskolor, grundskolor, folkuniversitet, trafikskola och balettakademi är exempel på enheter för utbildning Öst på stan. Här finns dock ingen livsmedelsbutik ännu.

Sidan publicerades